Senaste inläggen

Av Sunda Pengar - 10 februari 2009 06:51

En ny svensk hemsida, ekonomisk reform förklarar på ett bra sätt hur vårat system fungerar och ger alternativ till dagens system.


De ger också möjlighet att ta en politiskt ställning genom att stödja en


ekonomisk reform.


Telegraph, en brittisk tidning har ofta intressanta ekonomiska reportage.


Här är en om Island och dess ekonomiska kollaps.


Man ska komma ihåg att Island hamnade i problem av samma anledning som Sverige efter novemberrevolutionen i början på 80talet.


En avreglering och ohämmad kredittillväxt.


Eftersom bankindustrin inte kan växa snabbare än eknomin som helhet så går inte korthuset att hålla i ordning, kombinera det med kopplingar eller lån i andra vlutor och krisen är monumental.


 Island


Om ni är intresserade så finns det en blogg som heter Islandsmamman som pratar om vardagen i ett land i konkurs. Inte alltid ekonomisikt och politiskt relaterat men intressant att läsa av personer på plats.


Islandsmamman


IMF håller på att få slut på pengar. Bank of Japan har lovat att gå in med pengar för att fortsatt kunna tvinga in länder i det mycket kontroversiella austerity paketen som skapar upplopp världen över. Nu senast i baltländerna som går att läsa om i dagens SVD.


IMF har 6 månader kvar innan de behöver kapitaltillskott



Afrikanska Unionsarbetet går vidare. Denna union är nog den som kommer att ha det tuffaste problemen för att skapa en Afrikans version av EU med centralbank och suptranationell fiatvaluta.  Steg har i alla fall tagits nyligt för att ta sammarbetet vidare.


African Union


Ett foruminlägg på dagens industri handlar lite oväntat om var pengar kommer ifrån.


Var pengar kommer ifrån


Där det länkas till Se verkligheten som har börjat att få svar på banktjänstemän själva och deras version om var pengar kommer ifrån. Vad som framgår är att det egentligen inte vet. Om ni hittar fler inlägg och kommentarer om detta så tipsa gärna eller om du själv mailar och frågar myndigheter så dela gärna med er av eran korrespndans.


Se Verkligheten 


Och om de felaktiga svaret från banktjänstemannen som mailades i Se verklighetens blogg länkar jag till mitt gamla inlägg om myter och depositioner. 


Till sist, ambitionen finns att skapa en film i likhet med den klassiska "money as debt" fast som mer korrekt beskriver hur det fungerar rent praktiskt än vad som presenteras i den filmen.


Det praktiska filmskapandet är dock inget jag är en expert på så efterlyser själar där ute som är intresserade av att hjälpa till med allt från manus, teknik, grafisk research, animationer, ljud, speakerröst och allat annat som kan tänka för att kunna skapa något seriöst och bra.


Maila gärna om du känner att du vill hjälpa till, sundapengar@hotmail.com

Av Sunda Pengar - 9 februari 2009 10:23


Edit (Inlägget startar automatisk och är lite irriterande. Du kan se videon här istället)


Dessa två män har fått väldigt mycket uppmärksamhet på senaste tiden och rätteligen så då de rakryggat gick emot den konventionella mediaskuggan och gav alternativa scenarion på vad som skulle hända och båda fick rätt.

Peter Schiff förutser nu ett hyperinflationsscenario. Ett sådant scenario innebär förenklat att allt värde i en pappersvaluta snabbt försvinner vid en monetarisering av skulder (tryckandet av pengar) och vi har en situation som i Zimbabwe eller Weimar republiken.

Det finns en intervju med honom här men jag tycker han missar en väsentlig del i inflationsscenariot han målar upp.

Skulle det blir så illa att valutan USD störtdyker och inflationen går i taket i USA skulle inte FED längre stå passivt utan massivt höja räntan precis som Paul Volcker gjorde.

Resultatet är en fullständigt kollapsande ekonomi i övrigt och massiv likviditetsbrist och masskonkurser/insolvens genom hela USA.



Nouriel Roubini som mycket träffsäkert förutsade en rad händelser, bland annat investmentbankernas förfall, massiv kollaps av kreditmarknaden och negativ utveckling i huspriser som drivande faktor framför ett fullsatt IMF i ett tal som fick moderatorn att säga ”Perhaps we all need a stiff drink after that” varnar för revolutionsandan som kan komma om illikviditeten blir för stor i produktionssektorn (alltså ej finanssektorn).

Han pekar på att centralbanker har koncentrerat sig för mycket på likviditetsfrågor i den finansiella sektorn och inte i produktionssektorn.

Vad som händer om produktionssektorn stannar är att en hel länk av distributionskedjor bryts som i sin tu kan få väldigt stora konsekvenser på matkedjorna i världen. Förstörs detta

. If cargo trade stops, a whole lot of supply chain disruption starts.  If the ore doesn’t go to the refinery, there is no plate steel.  If the plate steel doesn’t get shipped, there is nothing to fabricate into components.  If there are no components, there is nothing to assemble in the factory.  If the factory closes the assembly line, there are no finished goods.  If there are no finished goods, there is nothing to restock the shelves of the shops.  If there is nothing in the shops, the consumers don’t buy.  If the consumers don’t buy, there is no Christmas.

Everyone along the supply chain should worry about their jobs.  Many will lose their jobs sooner rather than later.

If cargo trade stops, the wheat doesn’t get exported.  If the wheat doesn’t get exported, the mill has nothing to grind into flour.  If there is no flour, the bakeries and food processors can’t produce bread and pasta and other foods.  If there are no foods shipped from the bakeries and factories, there are no foods in the shops.  If there are no foods in the shops, people go hungry.  If people go hungry their children go hungry.  When children go hungry, people riot and governments fall.

Vad som är intressant mellan dessa två helt olika analyser är att Peter Schiffs scenario om starkt inflationstryck förmodligen kommer att leda till Nouriel Roubinis scenario och inte dödandet av USD som valuta.

Nyckeln är och har egentligen alltid varit ”trade finance” och där hålls hemligheten till huruvida vi kan lösa dagens kris.

Så länge vi koncentrerar oss på att titta i den bankrutta finansiella ekonomin och låta den riktiga tyna bort vid sidan av graferna så kommer recessionen att bli av episka mått.

Svårt att se vad en massiv populistrevolution kommer att leda till. Förmodligen avsättning av en regering och kanske socialisering av banker på en större skala. Men utan penningreform är det svårt att förhindra en ekonomisk kollaps igen.


Av Sunda Pengar - 6 februari 2009 06:29



Det är intressant att se hur media svänger momentant och mot samma område från en dag till en annan. Blev mycket förvånad över en artikel i Washington Post som generellt är väldigt pro etablissemanget och sällan har någon riktig kritik över ekonomisk policy.

Igår publicerade de dock en mycket underhållande artikel med rubriken ”Pitchforks at the ready for Wall Streets idiots”.

Artikeln är i princip en enda lång klagosång över de 18 miljarder USD som de privata bolagen på wallstreet betalat sina chefer. Speciellt bekymrade är media över de betalningar som skedde just innan och tidigarelades för att sedan få såkallade TARP medel. Tarp medlen är lite kort Bush stora och mycket kritiserade gåva till banksystemet som inte löste någonting av de reella problemen. Sverige har precis förövrigt lanserat sin egen version.

Artikeln är rätt underhållande, har bara en pappersversion men citerar:

”Salaries should be reasonable and bonuses much more moedst ones, should be reserved for those who actually make money. If some of Wall streets vaunted talent flees, terrific. It was talent that got us here.”

Samtidigt med detta är det många och stora reportage om hur Obama nu lanserar sin egen version av bankgåvor. Men den här gången ska det göras rätt. Lönen ska bara få vara 400,000USD eller 3.3Miljoner Svenska kronor.

Om vi bortser från det bisarra i att över 3 miljoner i lön skulle vara väldigt restriktivt så lanseras Obamas program nu som något riktigt bra, för om man ska få gratispengar i miljardklassen på samma sätt som tidigare så måste vi korrigera det första stora misstaget, minska bonusarna.

Det krävs ingen ekonom för att förstå hur det hela är uppbyggt.

Bush program, fantasisummor i svenska kronor, var ett fatalt misslyckande och ett erkänt sådant.

Obamas program, som dessutom är större än Bushs gåva, fungerar precis likadant men ger en klausul som säger bonustak, då är programmet plötsligt en succe.

Det hela är en pr kampanj för en enorm finansiell gåva på skattebetalarnas bekostnad och den säljs in med att öppet kritisera något som i sammanhanget för ekonomin är totalt orelevant, bonusar.

Bonusar har inget med krisen att göra. Kan inte tänka på något mer ointressant som händer finansiellt i världen just nu, men det är det som kritiseras, för gud förbjude om vi koncentrerar oss på de verkliga problemen.

Att Obama har varit restrektiv är dessutom en maskerad lögn om man tittar på det finstilta.

De som redan har fått sina miljarder i det första TARP programmet berörs inte av begränsningen i bonusar.

De som begär att få miljarder kommer att beröras av begränsningen, men det är tillåtet att ge aktier istället för en ren kontantbonus.

I praktiken en ”deferred payment” eller på lekmanssvenska, försenad bonus.

Obama för exakt samma ekonomiska politik som Bush, har bara personer runt sig från den trilaterala kommissionen som har byggt och konstruerat den här krisen och nu belönas i fantasistora räddningsprogram på skattebetalarnas bekostnad, som de också mycket lägligt har konstruerat.

Den stora anstormningen mot gnidighet och fantasilöner är helt enkelt en rökridå för att sälja in världens största transferering av kapital från skattebetalarna till bankerna. Inget annat.

Obama, förändring jag fortsatt inte kan tro på.

Av Sunda Pengar - 4 februari 2009 06:55

En kort summering av rubriken. BIS är centralbankernas centralbank och koordinerar kapitalflöden runt om i världen och har möjlighet att hjälpa eller stjälpa en ekonomi.

Pengamultiplikatorn är den teoretiska gräns av krediter som en bank kan skapa utifrån en given mängd reserver.

Har skrivit om den tidigare men formeln ser i all fall ut såhär.

Pengamultiplikatorn
X=D*(1-C)/C

Där

X=Antalet krediter som kan skapas.
D=Deposits (insättningar)
C=Reservkrav t.ex 10%

Där

(1-C)/C = Kreditmultiplikator eller hävstång

Formeln har jag skrivit om i Del 1 om Fractional reserve banking om ni vill lasa mer om den.

Kontentan är i alla fall att om reservkravet höjs så får bankerna skapa mindre krediter och om reservkravet sänks så har de möjlighet att skapa mer.

Nu till det intressanta. BIS har släppt en artikel om vanliga missuppfattningar gällande förenklade förklaringar av praktisk bankverksamhet och kritiserar självaste Ben Bernake.

Artikeln heter Monetary Misconceptions och finns att ladda ner på www.bis.org om ni är intresserade av att läsa den själva. Artikeln har också ett mycket intressant inlägg om öppna marknadsoperationer och räntesättning men då jag inte gått igenom centralbankers operationer ännu så lämnar jag det avsnittet tillsvidare. Kontentan är i all fall att öppna marknadsoperationer inte i praktiken används för att sätta den korta räntan, även om majoriteten av all kurslitteratur påstår just detta.

Pengamultiplikatorn och missuppfattningar

Rent teoretiskt säger man att vid en given mängd reserver så kan banken skapa maximalt en given mängd krediter. T.ex om kravet är 10% reserver så kan banker skapa 900Sek av 100 SEK i reserver.

Centralbanken antas ha en makt att direkt påverka detta genom att öka och minska de 100SEK som bankern har i reserver och på så sätt påverka de 900SEK som maximalt kan ges ut i kredit.

T.ex om centralbanken tar bort 50 i reserver och lämnar 50 i banken så blir det maximala kreditskapandet 450SEK.

Resonemanget ovan är väldigt logiskt, men kan vara direkt missledande i praktiska centralbanksoperationer.

Som vanligt ligger problemen med nationalekonomiska teorier i felaktiga antaganden.

Antagandet beskrivet ovan är att de bindande reservkraven genom Basel II limiterar bankens mojlighet till att hålla depositioner och skapa lån givet mängden reserver banken har.

Alltså, reserverna antas alltså vara direkt påverkande på möjligheten att skapa lån.

Här blir det riktigt intressant. I praktiken styrs det precis omvänt. Den privata sektorn (alltså du och jag) styr hur mycket lån som efterfrågas. Centralbankerna styr sedan reserverna efter denna privata efterfrågan för att se till att reserverna är höga nog som helhet.

Det är alltså mängden depositioner (lån skapar depositionerna) som banksystemet kan övertyga allmänheten att ta som styr de kvantitativa reserverna hos centralbankerna.

Vad som driver efterfrågan på depositioner hos banken (alltså sparande) drivs mer av ekonomisk aktivitet i samhället och allmänhetens preferenser för bankkonton istället för att spara direkt i tillgångar, t.ex guld eller skog.

Så för att hålla räntorna stabila så tillgodoser centralbankerna de extra krav på reserver som kan krävas av banknätverket från gång till gång helt ut.

Täckningskvoten är alltså inte en direkt limitering på lån som kan skapas. Den enda direkta limiteringen är en specifiks bank ansamlade kapital.

Höjda reservkrav och skatt

Ni kanske känner till begreppet ”inflation tax”. Konceptet är att genom att öka penningmänden så minskar det toala värdet av alla pengar redan in cirkulation. Detta minskade värde är alltså en kostnad får den som sparar, eller redan innehavare av pengar.

BIS däremot ser höjda kapitalkrav som en direkt skatt på bankverksamhet. Citerar

” The overall effect of higher reserve requirements is
simply a higher tax on the banking system”

Vad har vi lärt oss?


Centralbankernas reservkrav är inte i praktiken limiterande för hur mycket lån den privata banksektorn kan skapa.

Bara en banks egna kapital har en sådan direkt begränsande effekt.

Pengamulitplikatorn (Money Multiplier) visar alltså teoretiskt hur lån kan skapas men är inte den drivande faktorn i praktisk centralbanksverksamhet.

Höjda krav på reserver inom banksystemet anses vara en beskattning på bankverksamhet. Man kan då anta att en sänkning då skulle kunna betraktas som en subvention av bankverksamhet.

Av Sunda Pengar - 2 februari 2009 11:08

Visste du att Riksbanken äger 2.25% av ECB trots att vi inte är medlem i EMU.

Vem som äger och kontrollerar ECB är bestämt i artikel 29 som heter: Protocol on the Statute of the European System of Central Banks and of the European Central Bank

Varje NCB (National Central Bank) eller centralbank i EU har rätt till ägande i ECB i relation till deras viktade ekonomiska storlek BNP och befolkningsmängd i EU.

Det totala inbetalade kapitalet uppgår till 4,142,260,189.23Euro.

Värt att notera är att Tyskland, Spanien, Frankrike och Italien gemensamt har mer än 50% av ägandet i ECB.

Ungefär 30% av ECB ägs av nationalbanker som inte är medlemmar i Eurozonen varav Bank of England äger en förvånande 14.5%

Se hela listan här.
ECB capital subscription

Så vem som äger ECB är en mycket komplex fråga. I Sveriges fall är Riksbanken en myndighet så Svenska staten äger indirekt en del av ECB medan t.ex den Italienska centralbanken föga förvånande är privatägd.


Du kan se ägarna här: 


Resultatet blir en soppa av olika privata och statliga intressenter över hela EU och det vore mycket intressant att se en komplett sammanställning av dessa.

ECB är en vinstdrivande organisation med en helt egen budget skilt ställd från EU och banken finansierar sig själv.

20% av vinsterna hålls i retained earnings med tak vid inbetalat aktiekapital och utdelning sker till aktieägarna i relation till dess aktieinnehav.

Vem kontrollerar ECB?

Ägande är inte samma sak som kontroll vilket de flesta som har aktier vet. Centralbanker har ofta väldigt speciella typer av aktier som inte ger rösträtt och det gäller även ECB.

Rösträtten, alltså vem som kontrollerar ECB är alltså nyckeln till att förstå vem som har makten över ekonomin.

Har staten kontroll?

Här är svaret förvånansvärt enkelt, nej.

För att förstå bakgrunden till hur de som bestämmer tänker om pengar och statligt inblandande passar ett citat från en intervju med Allan Greenspan in mycket väl.

”First of all, the Federal reserv is an independent agency, that means basically that there is no other agency of Government which can overrule actions that we take. So long as that is in place…. …. the relationships dont frankly, matter”

Bankindustrin är alltså bara intresserade av en sak och det är att kunna operera helt utan statlig inblandning eller ansvar. Detta återspeglas starkt i artikel 29 där man mycket tidigt kan läsa följande mycket relevanta paragraf.

I artikel 3, kapitel 7 står följande.

”… neither the ECB, nor a national central bank, nor any member of their decision-making bodies shall seek or take instructions from Community institutions or bodies, from any government of a Member State or from any other body.”

I praktiken, inget publikt intresse, dvs hela EU, får försöka att påverka ECB. Alla beslut ska därmed ha privata intressen i sikte i första hand, det vill säga det finansiella systemet, så länge det är inom ramen för prisstabilitet.

Hur långtgående är denna oberoendeprincip?

För det första är oberoendet ingen princip, den är lag. Att en stat, som Frankrike öppet gjort flertalet gånger, går ut och kritiserar ECB kan faktiskt vara olagligt. Nationalstaten får inte kritisera ECB.

I tidskriften ”German Law review” står det mycket matnyttigt om ECB och dess legala status.

Finanspolitik är under nationalstatens ansvar så länge de är inom ramarna för Maastricht avtalet, är deras eget ansvar. All monetär policy är under den strikta kontrollen av ECB.  

ECB är alltså en oberoende överstatlig organisation (supranational) med långtgående krafter utan att vara del i någon myndighetsorganisation.

Citerar vidare:

“financial, personal and institutional independence” must be guaranteed” (Artikel 109 EMI Convergence Report)

Vilket lämnar ECB som den mest oberoende centralbanken i hela världen, helt fristående från Europeiska lagar och konstutitioner.

Detta oberoende är förstärkt med helt egen finansiering och budget.

En förändring av detta kan enbart ske med ratifikation av en ny artikel godkänd av alla medlemsländer och parlament.

Europaparlamentet har i likhet med kongressen i USA rätt till ett förhör och en kvartalsrapport från ECB men får inte komma med förslag eller förändringar.

EU får skicka en representant som får sitta med i mötena i Goverining Council men har ingen rösträtt.

Vad är det som garanterar att ECB agerar för unionens nytta?

"Given the absence of effective monitoring, one has to trust that the ECB will pursue policies in accordance with its mandate and that the outcome will benefit the European Union as a whole."

Det finns inget som garanterar att ECB agerar för unionens nytta, vi får helt enkelt hoppas att det är så.

ECB är alltså en ”Independent Specialized Organization of Community law”, en ny typ av ”community” som är sin egen juridiska person, totalt oberoende från politiska organisationer, till och med från hela EU med ansvar över Euron och lagarna kring den.

ECB påstår själva att de står bredvid EU som sådant och inte är en del av unionen som sådant. Detta blev mycket uppenbart när EU genomförde OLAF direktivet som skulle slå mot finansiell korruption och liknande aktiviteter och ECB förklarade att det inte gällde deras organisation då de inte var en del av EU.

”With this comprehensive power, the ECB is the invulnerable institution of the EURO-Zone”

Här sa dock högsta domstolen i EU nej till att ECB skulle kunna ignorera detta direktiv helt och hållet. Citerar

“By contrast, as the Commission and the interveners have rightly pointed out, recognition that the ECB has such independence does not have the consequence of separating it entirely from the European Community and exempting it from every rule of Community law.”
 
Så vitt jag vet så är OLAF den enda demokratiska direktivet som gäller ECB och förblir då en liten men mycket viktig vinst för unionen.


The ECB does not stand naked in front of its upcoming challenges, but the principle of democracy as a value of the EU may stand naked before the ECB.

ECB är ett privat initiativ i sitt ursprung och dess beslut har mycket stor politisk betydelse.

Att ECB obehindrat  kan driva detta direktiv med privata intressen som styr även Governing Council vilket är myndigheten där alla centralbanker utöver sin rösträtt i ECB regleras i Artikel 14.

”that its national legislation, including the statutes of its national central bank, is compatible with this Treaty and this Statute.”

Att presidenten för ECB väljs av Europa parlamentet är inte på något sätt avgörande för den demokratiska processen inom EU och ECB. ECB är till och för det privata banksystemet och kontrolleras av densamma.

Av Sunda Pengar - 30 januari 2009 09:52

Haiti tillhör ett av de olyckliga tredjevärlden land som lider av mycket tung predatory lending från internationella institut som leder till att landets produktion går till att betala ränta istället för att rädda befolkningen efter ett antal stora naturkatastrofer under det gångna året.

IMF lovade att av Haitis statsskuld på 1.7 miljarder USD skulle halveras eller ”half forgiven” medans 500 miljoner USD redan skulle vara avskrivna.

I verkligheten så hände inget av detta och skulderna fortsätter att vara aktiva för ett land i total humanitär kris. FN medarbetaren John Holmes beskriver att de 4 tyfoner som svept över Haiti som den värsta katastrofen för landet på över 100 år.

Haiti skulle redan 2005 har varit godkända för HIPC (Heavily Indebted Poor Countries debt releif initiative). De skulle ha redan blivit godkända 1.2 miljarder i skuldavskrivningar. Det finstilta var dock att Haiti måste vara i ”Completion point”

Tidigare denna månad satte IMF nya datum och sköt på hela programmet ytterligare 6 månader in i framtiden.

Haiti betalar i nuläget ungefär 1 miljon USD varje vecka i räntebetalningar för att underhålla skulderna till utländska kreditsinstitut.

4-500 miljoner USD kommer aldrig att avskrivas efftersom de inte var med i IMF slutdatum för programmet.

Att Världsbanken lovat hjälp och sedan skjutit på frågan är i sig redan en skandal. Lägg till en humanitär kris och vi ser bristen på empati i denna internationella organisation.

IMF har svarat på detta problematiska läget i ett brev till flera organisationer som uppmärksammat detta med ursäkten:

"simply not an appropriate or effective channel" for helping Haiti deal with its current humanitarian catastrophe, claiming that it would "set a precedent that undermines the credibility of the HIPC framework overall".

Man kan undra hur de sover om nätterna.

Läs hela IMFs brev här.

Av Sunda Pengar - 29 januari 2009 08:13

I ett år där prestigemedlemmar inte kommer att närvara i Davos på grund av korruptionsskandaler och kändisar undanbedes att infinna sig, samtidigt som USA har ovanligt låg närvaro med anledning av den nya administrationen i vita huset så drivs den globala agendan vidare.

Ett kapitel i rapporten The Global Agenda (Ladda ner här) koncentreras åsikterna om och möjligheterna med ett globalt nyhetsmedium i stil med CNN som då ska ge oss möjligheten att fördjupa våran förståelse om världen.

Avsnittet drunknar i metaforer och klistrar in en rekommendation om det framtida nyhetsmediet här:

It will take innovative public-private funding to provide that global voice, one that can both generate content and imagine a new global community in which people can share, participate and disagree, with a focus on mission rather than the bottom line.
That voice, and the content it creates, will act as a focus for providing education,campaigning for access and championing empowerment.


Målet är alltså att skapa en global opinionsbildare som under en regim av redan koncentrerad media ska ge en homogen syn på världen under flaggen ”public illumination”.

Lägg märke till ”It will take innovative public-private funding”. I rapporten föreslås flera gånger de nya ”innovativa” sättet att finansiera globala strukturer, nämligen internationell taxering.

Under avsnittet Global Governance och några andra sektioner rekommenderas flera gånger det innovativa begreppet International Taxation.

Citerar: No matter how deliberative and responsible, global action is much needed and will continue to be inadequate without additional resources.

Det rekommenderas att lösa detta behov av kapital genom någon form av global taxering I samspel med andra metoder.


Den stora knäckfrågan är förstås vilken valuta som världens ska beskattas i. Att få igenom en global skattepolitik en en viss valuta garanterar beroende av utomstående länder då de måste kunna skaffa sig denna fiat för att betala av sina skulder.


Globaliseringsarbetet fortsätter alltså oförtrutet och det är tydligt att en mer global världsordning  I bland annat skattepolitik, media och internationellt styre är att vänta om de som styr idag får fortsätta att sätta policys.

Av Sunda Pengar - 21 januari 2009 10:42


Det här avsnittet kommer att avhandla de grundläggande principerna om krediter och bankverksamhet.


Alla pengar är skulder

Alla pengar är förhandlingsbara skulder. Förhandlingsbara innebär att de kan överlämnas utan tillåtelse eller information av den som satte sig i skuld. Sedlar och banktillgodohavanden är ett sådant typexempel. Alla skulder är däremot inte pengar.

Alla pengar är inte likadana utan är olika likvida och ursprungligen från olika parter på marknaden, oftast banker.

Varje enskild bank kan låna ut sin egen typ av pengar men den kan inte skapa någon annan banks version av pengar.

När en bank skapar ett lån så ökar bankens depositioner med storleken av lånet. Det betyder att lån är likställt med sparande. Det är fullständigt omöjligt att ha sparande som inte motsvaras av lån någon annanstans i banksystemet. Moralister som pratar om ”real savings” och mindre skulder vet inte vad de pratar om. Det är fullständigt omöjligt att uppnå i dagens system.

I verkligheten så skapas depositionerna som sedermera finansierar lånet samtidigt.

Om ett utställt lån ökar den totala långivningen i  en bank, förutom centralbanken, så måste den se till att den har en adekvat mängd reserver, eller kapitalbas som det kallas. En kapitalbas är den positiva skillnaden mellan vad banken har lånat ut och dess tillgångar.

Hur kapitalbasen beräknas är beskrivet i del 2 i denna serie.

Generellt kan sägas att desto lägre kapitalkravet är, desto högre avkastning kan banken nå för sina aktieägare vid en given nivå av ränta. Det är alltså i bankernas intresse att ha så låg reserv som möjligt och om kravet på kapitalbasen höjs så innebär det att ROI eller avkastning för aktieägarna per aktie minskar.

Kapitalbasen är den absoluta avgränsningen  i hur mycket lån som kan skapas. Försiktighet och moderation är den psykologiska begränsningen.

Centralbanker

De flesta länder har en centralbank och centralbanken fungerar som bankernas bank. Centralbanker är oftast statligt ägda med vissa undantag, Schweiz och USA som typ exempel. Alla centralbanker är oftast inte heller statligt kontrollerade utan ”oberoende” vilket innebär att de kontrolleras av bankväsendet.

Det är norm för centralbanker att ha privata kunder med vissa undantag. Nordea när den banken socialiserades som typexempel.  

Banker reglerar normalt sett fordringar mellan varandra i centralbankspengar, inte sina egna pengar. DVS, Swedbanks skapade pengar är inte giltigt betalningsmedel hos t.ex SEB. Fordringar mellan dessa två regleras i pengar som Riksbanken har skapat. En centralbank kan förespråka minimum och också maximum balanser en bank får ha i depositioner hos en centralbank.

Exempel.

Vi har en ekonomi med endast två banker. SEB och Swedbank.

SEB skapar ett lån på 1,000,000SEK till en kund i banken för att möta efterfrågan hos låntagare. Penningmängden har nu ökat med 1MSEK. Sparandet i samhället har ökat med 1MSEK och skulderna totalt sett i samhället har ökat med 1MSEK. Balansen SEB har hos Riksbanken är däremot totalt oförändrad.

SEB väljer nu att låna ut 10 000 000SEK till 10 olika låntagare i banken. Dess balansräkning ökar nu med 10MSEK på skuld och tillgångssidan. Det händer fortfarande ingenting hos centralbanken och balanserna där är oförändrade.

Vi ser alltså att vad banken har i deposition hos centralbanken inte är hämmande för hur mycket lån de kan skapa om inte riksbanken går in och kräver högre likviditet hos banken.

SEB går nu med på att ge ut ett lån på 1 000 000MSEK till en person som inte är kund hos SEB, utan hos Swedbank. Checken kommer att gå igenom centralbanken, i Sveriges fall Rix, och SEBs reserver hos Riksbanken kommer att minska med 1 000 000SEK och Swedbanks reserver kommer att öka med 1 000 000MSEK.

Den totala mängden pengar hos centralbanken är oförändrad men distributionen är annorlunda mellan dess kunder. Swedbank har nu 1 000 000MSEK för mycket och kan låna tillbaka dessa pengar till SEB till högre ränta än vad de skulle får från Riksbanken och lånar nu ut dessa på den såkallade interbankmarknaden.

Alternativt kan centralbanken låna SEB pengarna de behöver direkt, oftast till straffränta eller så kan den köpa tillgångar av SEB.

Vad centralbanken väljer att göra bestäms av centralbankens vilja för att låta SEB utöka sin låneportfölj.

Om en kund i en bank betalar skatt kommer det att minska likviditeten hos banken, men det förutsätter att Staten inte själv är skuldsatt och regelbundet betalar ränta, direkt eller indirekt till banksystemet vilket i praktiken försörjer banker med likviditet kontinuerligt.

Basel ackordet

Den stora kritiken som många ekonomer har mot Basel ackordet är att den förstärker ekonomiska cykler eller (pro cyclical). Den gör det genom att begränsa utlåning precis när en recession får en bank att gå med förluster vilket förstärker recessionen.

Anta att du har en bank med 1000 000Sek i lokala huslån. Basel ackordet säger att säkerheten ska vara ca 4% mot dessa lån. Anta att en recession är intågande och förlusten på dessa lån är 2% = 20 000SEK.

När dessa 20K sek dras av mot kapitalbasen så halveras den. I samma ögonblick så måste banken bli av med 500 000SEK i utgivna lån för att nå upp till de lagstadgade kraven. OM banken skulle göra det skulle den döda marknaden för bostäder, speciellt under en tid då alla andra banker förmodligen har samma typ av problem. Krisen görs alltså mångdubbelt värre av denna hävstångseffekt.

Alternativet är för banken att hitta kapital från aktieägare eller utomstående investerare. Det är inte alltid enkelt i en recession.

Det tredje alternativet för banken är att myndigheterna bestämmer att sänka kapitalkravet under denna period eftersom reserverna behövs för just sådana här tillfällen.


Vad har vi lärt oss?

Det finns aldrig för lite sparande, reellt sparande eller för hög skuldsättning. Sparande och lån är alltid på samma nivå, däremot är distributionen av detsamma högst ojämn i olika perioder. Man talar om en polarisering av eknomin där effekterna av ränta är en stark orsak till detta fenomen.

Banker skapar lån som ökar penningmängden (dock inte alla typer av lån). Bankers skapande av lån förändrar inte balansräkningen hos en centralbank.

Ett lån skapat i bank A duger inte som betalning hos bank B. Varje enskild bank skapar alltså sin helt egen typ av pengar. För den normale bankkunden märks dock ingen skillnad förutom när banken är nära insolvens.

Reglerna som bankerna opererar efter förstärker konjunkturcykler kraftigt och kan därmed förstöra produktion som i normalfallet är effektiv och därmed skapa större skada i ekonomin än vad som är nödvändigt.

En negativ skuldspiral är högst problematisk och är precis vad vi befinner oss i idag.

Presentation

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2010
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Ovido - Quiz & Flashcards