Senaste inläggen
En såkallad ”whistleblower” gick ut med dokument som detaljerat visar hur Barclays organiserat i stor skala en komplicerad kedja av offshorebolag i b.la Luxemburg, Caymanöarna och partners i USA. Beloppen rör sig runt 16 miljarder dollar och hela systemet är designat för att uppnå skattefördelar.
Barclays gick den 17 mars till domstol och förbjöd The Guardian från att publicera dokument på deras hemsidan som hade getts till Liberaldemokraten Vince Cable.
Dokumenten innehöll en lång beskrivning av hur Barclays opererade för att tvätta pengar internationellt. SCM, Barclay investmentdel använder sig av konfidentialitet mellan advokat och klientförhållande för att gå runt gällande regler.
Cable citerar ” it was both "incongruous" and "offensive" that banks that rely on state support should avoid paying tax and therefore be "selling the taxpayer short".”
Dokumentet pekar på en djup företagskultur som går ut på att undvika skatt. Banker med ett gott anseende ska inte göra skatteflykt till en vinstmaskin. Barclays har agerat ”spindeln in ätet” denna högst artificiella konstruktion designad för att springa runt Englands skatteverk.
Guardian kommer att överklaga beslutet att inte få publicera dokumenten som togs bort med motiveringen att en före detta anställd har brutit mot bolagets konfidentialitetsavtal och därmed får information inte publiceras. Guardian argumenterar att information är högst väsentlig för allmänheten.
Barclays har tjänat hundratals miljoner i skattefria intäkter genom detta förförande och det var därför denna anonyma person lämnade in dessa dokument.
NY times
Ben Bernake skapade kontrovers när han stödjer nya bokföringsregler som ska tillåta banker att inte bokföra alla förluster i en recession för att underlätta de procykliska effekterna av Basel II regelverket.
Rent generellt bryter förslaget mot alla grundläggande bokföringsprinciper och då framförallt true and fair value vilket är en fundamental byggsten i all bokföring.
Marknaden och investerare var givetvis mycket nöjda med dessa föreslagna och i vanliga fall kriminella bokföringspraxis som försvårare för utomstående att bedöma en banks specifika ställning.
SEC kommenterade hans förslag så här: “If Bernanke thinks he can regulate the cyclicality out of banking, then he’s a fool,”
Den uppenbara kritiken är förstås att bankers ska bygga upp starka reserver i goda tider istället för att förändra bokföringsprinciper när konjunkturen börjar kontrahera. Alternativ 2 kan vara att minska de lagstadgade reservkraven som en kontracyklisk åtgärd vid stark kreditkontrahering på marknaden.
Inte oväntat är många bokföringsspecialister kritiska och argumenterar, rätteligen så, att det blir lättare för banker att gömma förluster i större skala utöver de grepp som redan tillåts idag.
Bernake kommenterar vidare att ”to big to fail” tänkandet har blivit ett mycket reellt problem och måste hanteras bättre i framtiden för att moderera moral hazard.
Som lösning föreslås att FED skulle kunna vara en bra moderator för ”super reglerare” vilket lämnar både tillsyn och absolut kontroll i en och samma organisation vilket givetvis inte är föredelaktigt. Det är som att oljeindustrin har getts enorma subventioner efter för dåliga bokföringsstandarder och sedan ge dem ansvaret att skapa bättre standarder.
Det här kan vara ledet till en självständig centralbank som dessutom står för att tillsyn över marknaderna utöver att vara en överstatlig organisation. Samma grepp har försökts av ECB vilket jag skrivit om tidigare då EU kommissionen sa nej.
En nylig rapport från Numis Securities, en investment bank inom City, om det ekonomiska läget i Storbritannien har pekat ut ”buy to let” eller köp för att hyra ut spekulanter som de brittiska bankerna marknadsförde extremet hårt mot förväntas att börja paniksälja.
“Despite UK house prices already having fallen 21% from the peak, we do not believe that the correction is anywhere near over.”
Investmentbanken värderar husen mellan 17 - 39% över ”fair value” för tillfället och om marknaden överkorrigerar, upp till en 55% minskning av dagens husprisnivåer.
Numisrapporten säger vidare att konkursen av Storbritannien är mycket möjligt eftersom regeringen försöker stimulera ekonomin med massiv skuldupptagning i ett land som redan är överskuldsatt. Som konsekvens av detta ser de ingen konjunkturvändning 2009 och en fortsatt djup recession under hela 2010.
Oppositionen svarar på rapporten med följande svidande kritik av den sittande regeringen.
“This is a devastating critique of the Government’s record and how Gordon Brown’s credit bubble will lead to a mountain of debt, a wave of repossessions and negative equity misery. Labour Ministers must take direct responsibility for fuelling buy-to-let speculation.”
90 dagars försening på återbetalningarna av huslånen har stigit I UK från 0.6% till 1.5% och trenden ser inte ut att vända.
”Buy to let” programmen har av i vissa kretsar kallats för ”the poor mans hedgefund”.
Kanske inte den viktigaste nyheten men intressant kuriosa. Hans ide för att lösa den globala krisen är att införa en global valuta. Han proklamerar att FN bör vara epitetet för den nya valutan som ska vara baserad på legitimitet.
Han har tidigare skrivit om förslaget och namngav valutan acmetal där acme är grekiska för ”det bästa” och capital, alltså kapital.
Tror inte vi behöver vara nämnvärt intresserade av Nursultans internationella planer men en världsvaluta har förespråkats av bl.a den före detta FED ordföranden Paul Volcker.
Världens största banker möts för att ta fram vad som kan komma att bli det nya post Bretton Woods och andra utvecklingar.
Det hander en hel del på konvergensfronten inom internationell finans i nuläget. Det finns som vanligt politiskt stöd för att ta fram reformer som vidare gynnar den bankernas politiska agenda.
Större genomlysning på derivatmarknaden och starkare kapitalbaser är några av de reformer som världens största banker vill driva igenom. Intressant att de vill ha starkare kapitalbaser då utvecklingen internationellt har varit lägre och lägre kapitalbaser i praktiken. USA med sin utveckling av udantagslösningar för att komma runt 10% likviditetskravet på depositioner och hele BASEL direktiven som i praktiken tillåter kreditexpansion in till det extrema som med England som har 4 gånger större balansräkning och skulder hos banker än vad de har i BNP för hela landet!
Innan vi har ett färdigt förslag, förmodligen kanske ett år bort, så är det svårt att se vad det praktiska resultatet kommer att bli men jag är säker på att det kommer i praktiken att leda till lägre kapitalkvot eller en större kvot på pappret men mer tillgångar får räknas med i kapitalkvoten och på så sätt öka den utan att drastiskt förändra deras utlåningsmodell.
Detta beror i sin tur på att i modern centralbanksverksamhet är det konsensus på att högra kapitalkrav ska vara att likställa som en skatt på bankverksamhet.
Samtidigt som detta sker så ser vi en tyst bankrun i England med massiv tillbakadragning av kapital och lokala banker som i sin tur tar tillbaka sitt kapital för att reparera balansräkningarna, vad som i praktiken blir en protektionistisk politik genom bakdörren som i sin tur leder till snabb avveckling av ekonomierna runt om i världen.
Samtidigt är arbetslösheten i USA nu skrämmande hög och en våldsamt stor mängd hushåll som går in i insolvens (1 av 8).
Vi har alla ingridienser för politiska oroligheter runt om i världen.
Se upp för dramatiska ordalag om krig mot ryssland över utvecklingen i post sovjet länderna och andra huvudlösa förslag. De som kommer att klara sig bäst ut ur den här krisen är de länder som klarar av att hålla sig undan krig.
Michael Hudson har precis haft en intressant intervju i Amerikansk radio.
Ni kan lyssna här:
Klart värt lyssningen. Intervjun börjar 40 sekunder in i klippet.
”Sluta att vara så besatt av räntan” säger Geanakopolos och pekar på att ekonomer fortfarande inte korrekt avspeglar marknaden genom att inte ta med hävstången på lån i deras ekonomiska teorier.
Många ekonomer som förespråkar penningreform eller har en alternativ syn än konsensus på ekonomiteori idag har i regel som grund att dagens modeller många gånger inte är förankrade i verkligheten.
Mysteriet med konjunkturcykler som en form av mystiskt återkommande fenomen men vars uppbyggnad inte förklaras är återkommande problem. Man talar om bl.a ”Creative destruction” och andra vaga uttryck för att påvisa hur en negativ konjunkturcykel är ”positiv” då den rensar ut svaga företag snarare än stannar av hela ekonomier.
Artikelförfattaren Geanakopolos säger som det är i hans artikel publicerad i Nature, Englands ledande vetenskapsmagasin och baserar sin klarsynthet på verkliga observerbara fakta inom ekonomin.
Om vi återkopplar till mitt senaste blogginlägg angående BIS och hur krediter driver huslån skräder inte John med orden.
”Variation i leverage has a huge impact on the price of assets, contributing to economic bubbles and busts”, vilket överensstämmer med BIS observationer att lågkonjunkturer kommer i regel efter en period av kraftig expansion i krediter och tillgångspriser.
Han observation är skarp och enkel. Reglera hävstången och inte räntan. Det är svaret för en ekonomi i kris.
Han pekar på att ett lån har två viktiga delar. Räntan och säkerheten. Storleken på båda regleras av tillgång och efterfrågan. Alltså om banken är tveksam så ökar storleken på säkerheten och räntan och tvärtom. Storleken på säkerheten är det som avgör hävstången.
Standardteorier i ekonomi i deras ekvationer om utbud och efterfrågan tar med räntenivåerna och säkerheten. Dock antas eller ignoreras möjligheten till konkurs vilket i praktiken ignorera hävstången eller så antas den vara konstant och på så sätt kan man sätta räntan i ekvationen.
Standardteorier antar vidare att tillgångspriser speglar något typ av fundamentalt värde. John argumenterar att vissa investerarklasser ser tillgångar som mer värda än resten av befolkningen, t.ex hedgefonder eller stora investmentinstitut. Det kan bero på större riskaptit, att de är mer sofistikerade eller att de helt enkelt gillar tillgångarna mer.
En sådan investerare är villig att belåna sitt egna kapital för att nå en större mängd tillgångar vilket är väldigt vanligt idag med t.ex forex trading som ett typexempel.
Som ett resultat av detta så ökar tillgångspriser kraftigt i tider av uppgång och blir för höga och i nedgång undervärderas dem. Det här refererar han till som hävstångscykeln.
” Leverage dramatically increased in the United
States from 1999 to 2006. A bank that in 2006
wanted to buy a AAA-rated mortgage security
could borrow 98.4% of the purchase price, using
the security as collateral, and pay only 1.6% in
cash. The average leverage in 2006 across all of
the US$2.5 trillion of ‘toxic’ mortgage securities
was about 16 to 1, meaning that the buyers paid
down only $150 billion and borrowed the other
$2.35 trillion. Home-buyers could get a mortgage
leveraged 20 to 1: a 5% deposit. Security
and house prices soared.”
I citatet ovan visar han mycket enkelt hur hävstången har gett stor effekt på ekonomin och fortsätter med resultatet, alltså var vi står idag.
"Today leverage has been drastically curtailed
by nervous lenders wanting more collateral for
every dollar loaned. Those toxic mortgage securities
are now leveraged on average
only about 2 to 1. Home buyers can
now leverage themselves at only 5 to
1 if they can get a government loan,
and less if they need a private loan."
Att upplös hävstången eller som Wall street metaforsikt kallar ”the unwinding of markets” är alltså vad som orsakar denna totala kris vi ser i finansmarknaderna idag och är huvudanledningen till fallande huspriser och värdepapper.
Det är uppenbart att dena cykel inte kan stoppas genom att klaga på giriga personer på wallstreet eller att uppmana alla att ”sitta lugnt i båten” som är mottot när man går in i en kris i media.
Vad riksbanken bör göra är att reglera hävstångerna på finansmarknaderna. Problemet är att den officiella hållningen inom centralbanker idag är att om man ökar kravet på säkerheter som jämställs det med ”a tax on banking” vilket jag bloggat tidigare om utifrån en BIS artikel.
Att begränsa hävstång i goda tider och stödja den i svagare konjunktur ger stabilare marknader istället för idag att trycka miljarder och slänga till bankerna till 0 ränta och hoppas att det vänder utan att ha någon egentlig grund utan snarare hoppas att bankerna ska sänka sina utlåningskrav.
Sluta att vara så besatt av räntan.
Samarbete är ingen nyhet för ASEAN konferensen, det är ju trots allt hela anledningen till varför de olika delegaterna träffas.
Nytt för den här gången är att de verkar dedikerade till att skapa deras egen version av EU under parollen att kunna nå större ekonomiska fördelar. Målet är att utveckla samarbetet och sjösätta en union redan 2015.
Spekulationer om en Valutaunion är helt klart med på agendan men de väldigt olika ekonomierna kan få svårt att mötas under en valutaregim och är inom kort sikt knappast realistiskt.
Läs mer här:
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
|||||
6 |
7 |
8 | 9 |
10 |
11 |
12 |
|||
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
|||
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
|||
27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
|||||
|