En tungviktarrapport från BIS är släppt under denna turbulenta finanskris och det annars så tysta centralbankernas centralbank är ovanligt rak i sina formuleringar.

Traditionellt brukar centralbanker se på interbankräntorna (kostnaden för att låna från bank till bank) för att se hur stressade marknaderna nu är. Nu är dock spreaden på olika derivat kända som CDS (Credit Default Swap) som är ett vad på att någonting ska gå i konkurs, inklusive stater, ordentligt spridda.

Jo ni läste rätt, man kan satsa pengar på huruvida en stat kommer att gå i konkurs, dvs inte upprätthålla betalningarna på sina statsväxlar.

Att centralbankerna har gått in och intervenerat så mycket i bankmarknaderna nyligt brukar traditionellt ses som en temporär åtgärd innan bankerna börjar låna till varandra igen men interbankmarknaderna fortsätter att vara frysta, trots ökade insättningsgarantier och ökade statliga subventioner.

Citerar från rapporten: Finally, increased central bank intermediation may in some cases weaken banks’ incentives to resume their intermediation function.

Med andra ord, Centralbankernas agerande ser till viss del till att ta bort incitamentet till att upprätthålla en normal marknad och väljer istället en centralbank som riskfri motpart. Det fortsätter att vara oklart hur långt centralbankerna måste expandera sina balansräkningar innan situationen kan vara löst.

Men klart intressantast ur rapporten är följande citat.

The scope and magnitude of the bank rescue packages also meant that significant risks had been transferred onto government balance sheets. This was particularly apparent in the market for CDS referencing sovereigns involved either in large individual bank rescues or in broad-based support packages for the financial sector, including the United States. While such CDS were thinly traded prior to the announced rescue packages, spreads widened suddenly on increased demand for credit protection, while corresponding financial sector spreads tightened.

Genom staternas riskövertagning av skräpderivat (se mitt inlägg om derivat och ishockey) ökade efterfrågan mycket kraftigt på CDSer som hedgar mot nationer som ska gå in konkurs. D.V.S., statens vilja att subventionera bankerna gör att proffesionella investerare tror pa nationalstaters konkurs.

I en fiat valuta är förtroende den stora varan som backar upp värdet. Som garant för detta förtroende har vi Centralbankerna som slutligen styr penningmängden, dess kostnad och tillgång.

Nu när krisen av excess spekulering har givit oss privilegiet att dagligen läsa om ”Dysfunctional markets” vilket mera beskriver avsaknaden av en marknad har centralbankerna haft bråda dagar.

Nyliga exempel ar nar centralbankerna världen over slänger ut pengar till bankerna globalt sett for att vanda trenden till vilket pris som helst och otaliga exempel på hur FED degraderar, gör undantag och ligger på gränsen till det lagliga med stod till försäkringsbolag, tvångsuppköp till medlemsbanker och andra extraordinära ingrepp på finansmarknaderna.

Allt detta prisas av formligen alla aktörer som berättar om hur denna aktivism ar ett nödvändigt ont, finns inga alternativ och att ett stort finansinstitut skulle få gå omkull ar slutet på världen som sådant.

Vad ar det da centralbankerna gör for att ge privatbanker förtroende på bekostnad av sin egen, och ar det har början på en degradering av Centralbanken som en ”seriös” bevakare och finanspolis med upprätthållanden av fiatvalutors varde?

Riktigt aktuellt ar Bank of England som nu öppnar upp helt nya medel for att radda sitt bankväsende pa bekostnad av sin egen transparans och funktion.

Nu har Bank of England lanserat följande.

Discount facility window

En discount facility window ar en metafor for byteshandel av ruttna tillgångar eller ”toxic assets” som det också refereras till mot toppsäkra instrument från staten som de kan använda i sin bankverksamhet. Programmet är även känt bland vissa ekonomer som ”Trash for cash”.

Ett exempel pa vad som nu accepteras for att fa dessa mycket eftersökta tillgångar av staten ar ”illiquid corporate securities”. Illiquid innebar att dessa säkerheterna inte har någon marknad. De gar inte att sälja, sa om inte värdelösa sa bra nära. For att förklara ett sådant förehavande sa alla kan första kan vi jämföra med en bonde.

Bonden star och tittar ut over sin skörd potatis i slutet på augusti. Det har regnat de senaste 40 dagarna och han tittar ut over en pöl av rutten potatis och inser att årets skörd har gatt helt förlorad och ar omöjlig att sälja. Inga problem tanker han, jag ringer jordbruksverket.

Hej, jag har ett lager rutten potatis jag behöver sälja. Har jag mojlighet att använda eran ”agricultural discount window” for att ordna till min ekonomiska situation. Det går bra säger jordbruksverket. Om vi far din potatis sa har vi ett lager med färdiggjorda chips du kan få istället som du kan sälja till OLW.

Slashing of penalty rate

Att ta nödlån har alltid varit dyrt, men inte nu längre. Bank of England har bestämt att penalty raten ska sankas med 75% i ett slag till totalt 25 baspunkter. Denna åtgärd har kombinerats med fortsatt sankta rantor till hela banksfären i hopp om att de ska ha råd att bedriva sina verksamheter.

Curb disclosure

Att ta nödlån av en centralbank ar ofta och mycket rattvist stigmatiskt for banker. Lite hålla kepsen i handen, stirra ner i backen och be om pengar från den som aldrig kan få slut nar inga kompisar vill lana till dig. Detta har den nyttiga funktionen att banker hellre sköter sina finanser en sätter sig på sa laga marginaler att man måste lana därifrån och skada sitt rykte.

Detta fick Barclays uppleva den hårda vägen efter att ha tagit ett nödlån over natten och media fullständigt hunsade dom over att vara i likviditetsproblem trots bestämda förnekelser.

Centralbankerna har insett detta och for att förhindra det går vi ifrån detaljerade rapporter av vilka som tagit bankstod, hur mycket, ofta och hur länge till en generaliserad kvartalsrapport med en snittsiffra på hur mycket det har alternativet användes.

Morning post kommenterar det har draget med:

”UK banks get cash cheaply, quietly."

Vi kan återkoppla till bonde exemplet, men nu ar det du som investerare som vill köpa lite derivat på jordbruksmarknaden, men först ringer du som ansvarig placerar och kollar med jordbruksverket hur skördarna har gått i år.

Du, det ser bra ut. Eller ja, förresten, här har du en kvartalsrapport från förra vintern som visar att X procent inte hade presterat någon skörd alls, men vi har egentligen ingen aning om vilka sa du kan lugnt investera vidare for den har rapporten ar inte aktuell längre. Jordbruksverket ser till att det alltid står bra till.


Nu kanske du tycker att jag har hårda ordval men jag ar allvarligt bekymrad over den degradering som centralbankerna gör i sina standarder for att hålla ordning på bankerna.

Har man val en gång börjat tumma på förtroendet for fiatvalutan sa ar det enklare att tumma lite till nästa gång.

Centralbanken ar den absoluta garanten for var fiats existens och stabilitet. Att den blir mindre transparant, slutar producera meningsfull statistik (som t.ex FED och utebliven M3 rapportering) och till alla pris mörkar faktiska problem som marknaden ska ha ratt att veta ar beklämmande.